Dagar fyllda av tentaplugg

På onsdag har jag min första tenta, det handlar om Medier i tid och rum och är min salstenta nr 2 under hela min akademiska karriär så här långt. Den första skrev jag i en kurs om ledarskap och var inte jättesvår. Men nu känner jag mig ute på djupt vatten även om jag gillar både historia och medier. Det är så mycket att ta in! Saknar dessutom studietekniken för att kunna plugga effektivt då jag mer är van vid PBL (problembaserat lärande) där man sitter i grupp, kan bolla idéer med varandra och låta vissa delar gro och ta tid på sig innan man slutligen lämnar in en färdig rapport.

Som tur är har jag mina klasskompisar som är i ungefär samma sits och då kan man plugga tillsammans. Idag har vi suttit i Studentpalatset och ska göra samma sak i morgon. Det är faktiskt bra mycket bättre än att sitta hemma med alla saker som kan distrahera en (internet till exempel!). Men jag tycker mig också märka en lite annan studie- och cafékultur här i storstaden. Det är liksom vanligare att man sätter sig på lite olika platser runt omkring i stan. Eller så beror det bara på att vi i Norrköping hade ett oerhört bra lokalsystem med gott om studieplatser och att vi trots allt skrev mer grupparbeten och inte tentor…

I alla fall så är våra kursböcker ett stort problem. Man tycker att ämnet är fascinerande men själva layouten på böckerna inbjuder knappast till läslust. Men när jag nu suttit med böckerna så är texten väldigt informativ och pedagogiskt upplagd. Det är lite skillnad från Miljövetarprogrammets tid då vi uppmanades att hitta egna källor och framför allt att leta upp så många vetenskapliga, peer-reviewed, artiklar som möjligt. Här är det i stället någon som har funderat ut bästa sättet att presentera en kurs på från början till slut, i en och samma bok. Detta studiesätt känns både avslappnande men lite avigt för mig. Däremot hyser jag inga tvivel om att det kommer gå bra på tentan.

Tänk i alla fall att det finns så stora skillnader på upplägg, trots att man studerar på universitetsnivå. Kul är det i alla fall och jag trivs varje dag jag är på JMK!

Framtidens (och mina) miljöutmaningar

Ljus framtid, eller mörk framtid?

I framtiden står miljön inför stora utmaningar. I framtiden står jag inför stora miljöutmaningar. Det är åtta år till år 2020 och åtta år känns som en relativt lång tid, men det är också otroligt snabbt för ett jordklot som är 4,6 miljarder år gammalt. För åtta år sedan var jag 15 år och jag skulle nog vilja påstå att det var då mitt miljöintresse tog sig konkret form. Det började med att jag hörde att Ryssland hade ratificerat Kyotoprotokollet på radion, om jag inte minns helt fel var det i november 2004. Klimatfrågan tyckte jag lät intressant och jag skrev ett arbete i geografin om Kyotoprotokollet. Jag började också vid den här tiden läsa Naturskyddsföreningens medlemstidning Svensk Natur regelbundet. Det ledde till att jag senare valde att läsa miljöpolitik och biologi på gymnasiet trots att jag gick samhälle/språk-programmet. En lärare tipsade mig om att söka mig till Miljövetarprogrammet på Linköpings universitet. Sedan har det bara rullat på.

Åtta år går rätt fort, men samtidigt känns det som evigheter sedan jag hörde det där om Kyotoprotokollet i Sveriges Radio P1.

Men framtidens utmaningar för miljön är desto större. Det är mycket som ska ha hänt tills år 2020. Till exempel är det ett viktigt årtal i klimatdebatterna, EU:s medlemsländer har lovat att minska sina växthusgasutsläpp med 20 %, i jämförelse med 1990 års nivå. Det är egentligen ingenting, vi kommer ändå inte klara två gradersmålet, dessutom finns det andra länder och världsdelar som släpper ut mycket mer växthusgaser än vad vi i EU gör. Utmaningen består snarare av att övertyga politiker och företag runt om i världen att klimatet är en fråga värd att lägga vikt vid.

EU:s havsmiljödirektiv syftar till att vi ska uppnå god miljöstatus i EU:s marina vatten senast år 2020. Det innebär att Östersjön till exempel ska må bra mycket bättre då än i nuläget. Kommer HELCOM och Östersjöländerna klara av detta? Jag betvivlar det. Senast förra året floppade både Sverige och Tyskland i WWF:s Östersjöbarometer om ländernas åtagande för att förbättra Östersjöns havsmiljö. Sverige som ska vara så bra på miljöfrågor klarar inte ens att ha en rimlig inställning till vårt innanhav som vi har så lång kustremsa till.

Nej, det är inte mycket som ser ljust ut för miljöfrågorna i framtiden. Är det skäl att tappa hoppet? Verkligen inte hävdar jag, det sker vinster hela tiden. Små förvisso men ni vet, många bäckar små… Exempelvis det glädjande beslutet om att Ostlänken mellan Linköping och Järna ska stå klar år 2028. Många har, efter att glädjeyran lagt sig, sagt att det inte räcker. Det är för lite, för långsamma tåg, tar för lång tid. Men det är ett steg på rätt väg till en förändrad transportsituation i Sverige.

Min egen framtid kommer nog se annorlunda ut år 2020. Idag har jag nyligen börjat ett jobb som miljöinformatör på Linköpings universitet. Jag växer sakta ifrån mina världsförbättrarambitioner och börjar göra praktisk nytta på en lagom nivå. Inte för att jag på något sätt har övergivit hoppet, tvärtom! Men jag tror också att makten över miljöfrågorna i dag ligger i det fria ordet, den allmänna debatten och politiker-, företags- och folkbildning. Det finns mängder av forskare som på olika sätt handskas med miljöfrågorna, men det måste också ske en samhällsförändring som tar till sig nya innovationer och nya sätt att få vårt system att fungera. Där anser jag att den största framtidsutmaningen ligger, att inom vårt samhällssystem förändra systemet.

Detta är ett inlägg i Framtidsstafetten, initierad av Framtidskommissionen och projektledd av Twingly. Läs gärna mer och hitta övriga inlägg i bloggstafetten på http://www.framtidskommissionen.se/gastbloggare/

 

Årskrönika – Katarinas projekt

Då var det dags att sammanfatta år 2011 då. Jag tycker alltid det är lika svårt att blicka tillbaka och relatera till vad som har hänt, men det är väl lika bra att jag tar itu med det på en gång.

Största

Jag tog äntligen examen från Miljövetarprogrammet!

Roligaste

Att jag började skriva på Supermiljöbloggen

Bästa upplevelsen

Att segla i en hel månad med Naturskyddsföreningen och prata miljöfrågor tillsammans med världens härligaste gäng

Krångligaste

Att flytta och börja plugga i Uppsala för att inse att det inte var rätt, men det var också helt rätt beslut att sluta och flytta därifrån igen

Till sist

Detta har nog varit det år då det hänt massor av saker med många olika vägval att välja på. Nu är jag på väg mot nya mål och utmaningar, det ska bli spännande att se var som händer. Men bloggen kommer alltid finnas kvar, dessutom satsar jag lite extra på bloggpublicering (ska läsa en kurs i vår) och att utveckla mina mediekunskaper.

Önskar mina fina läsare ett riktigt bra 2012!

Miljövetare, efter tre år!

Kära bloggläsare, jag kan nu meddela att jag är examinerad miljövetare! 

Efter tre år på Linköpings universitet var den 10:e juni min sista dag på Miljövetarprogrammet. Nu väntar en lång och skön sommar med bland annat en miljösegling. I höst börjar jag på Master Program in Sustainable Development på Uppsala universitet, en två-årig utbildning. Efter det? Ingen aning :)

Det har varit en innehållsrik och lärorik tid, men jag känner mig samtidigt redo för nya utmaningar!

Och för dig som vill läsa mer om min utbildning har jag skrivit en serie om det här.

Miljövetarprogrammet del 4. Praktikplats

Förra veckan fick jag besked om att jag äntligen har fått praktikplats. Verksamhetsförlagd utbildning är en viktig del för att få in en fot på arbetsmarknaden för mig som student. Jag har pratat om det tidigare, man blir lite hemmablind och börjar oroa sig för hur det är ute i verkligheten.

Men nu har jag alltså fått en praktikplats. Eftersom min utbildning är så pass bred kan jag ofta tycka att det är svårt att veta vad man verkligen vill bli i slutänden. Det känns som om jag inte är klar med en kandidatexamen utan vill läsa vidare till masters. Så när jag sökte praktik gick jag efter vad jag känner för mest just nu. Och det blev som jag ville. Jag har fått bli en del av reservatsförvaltargruppen på naturvårdsenheten på Östergötlands länsstyrelsen. Så nu blir det ut att möta förvaltare av naturreservat och att se till dem och följa skötselplanerna. Det kommer visserligen vara sen höst, nästan vinter men när jag inte får följa med ut så ska jag sitta och föra över all information om naturreservat och annat till deras nya datasystem. Så det låter som om hösten kommer att vara fylld med saker som intresserar mig. Och en chans att se mig om i verkligheten.

Kanske lika bra då att jag önskar mig Sveriges Nationalparker av Claes Grundsten, en av våra bästa naturfotografer.

Jag hoppas på mer natur i höst, även om det kanske inte blommar då såklart…

Tidigare delar med information om Miljövetarprogrammet:
http://kirschbeeren.blogspot.com/2010/04/miljovetarprogrammet-del-3.html

Miljövetarprogrammet del 3(1) – statistik på framtiden

Jag hade en liten miniserie om Miljövetarprogrammet och vad det innebär att gå här.Nu har det kommit lite sökstatistik för de senaste åren.

Det är som sagt en tvärvetenskaplig utbildning och tar sig an studenter med både natur- och samhällsvetenskaplig grund. Detta kan nog till en del förklara dess popularitet. 92 st är förstahandssökande till kursstart 2010. Andrahandssökande är 450 st och gör vårt program till det mest populära miljöprogrammet. Det låter kul, speciellt som jag kommer vara fadder på ett hörn i höst till de nya ettorna (för fadderiets blogg, klicka här).

Men annan statistik (vår förre programansvarig och eldsjäl är en förälskad statistiker) visar på att cirka 90 % har miljörelevanta jobb åtminstone ett år efter examen. Sen får man ju själv välja hur man vill förvalta sin examen och vad man vill inrikta sig på. Vilket jag tycker är charmen med denna lärorika utbildning!

Tidigare delar i min serie:
Miljövetarprogrammet del 1.
Miljövetarprogrammet del 2.
Miljövetarprogrammet del 2(1).
Miljövetarprogrammet del 3.

Miljövetarprogrammet del 3.

I min miniserie om Miljövetarprogrammet har jag nu kommit till år tre och vad som kan komma att hända i framtiden. Tidigare har jag ju skrivit varför jag började och hur utbildningen har gått hittills.

År tre får man själv välja inriktning på Miljövetarprogrammet. Eller, man får välja fyra av sex möjliga kurser man ska läsa under året. Förutom dessa så ingår examensarbetesskrivning, VFU/praktik och kursen Projektledning, organisationsteori och arbetsmiljö. Sedan, när man klarat dessa kan man ta ut en 180 hp kandidatexamen som Miljövetare.

För att komma till fördjupningskurserna då. De är:
– Analytisk miljökemi- Nationell miljömanagement
– Strategisk miljöledning
– Tillsyn och kontroll inom livsmedel och hälsoskydd 
– Miljöövervakning
– Industriell ekologi
– Internationellt miljömanagement 

Av dessa har jag valt att läsa Nationell och Internationellt miljömanagement, Strategisk Miljöledning och Industriell Ekologi. Kursnamnen kanske inte säger så mycket men jag kan ju säga att det låter som intressanta kurser. En sak har jag att säga om detta dock. Det är synd att det ”bara” är dessa kurser som ingår för jag har planer på att vidareutbilda mig inom andra områden. Jag har tidigare sagt att jag saknar ekonomi och juridik på Miljövetarprogrammet och det är väl det jag planerar att läsa mer av efteråt. Men å andra sidan är miljöområdet så otroligt brett, speciellt för en som läser en tvärvetenskaplig miljöutbildning, så jag förstår att man inte kan ta upp allt.

Sedan är jag ju som sagt färdig miljövetare. Och vad ska jag göra då, kanske ni tänker? Jag har egentligen bara lösa spekulationer men kanske ska jag läsa vidare till journalist eller som sagt mer ekonomi och juridik. Framtiden för oss miljövetare ser ganska ljus ut. Allt större fokus läggs ju på miljön i samhället och jag är helt övertygad om att det behövs kunniga och tvärvetenskapliga miljöpersoner på många olika plan. Lite statistik säger att ungefär 90 % av de som är utexaminerade får jobb inom miljösektorn åtminstone ett år efteråt. Läser man beskrivningen på LiU:s hemsida står följande:

”Våra forna studenter jobbar idag med miljöfrågor i alla samhällssektorer. Framtida arbetsroller för en miljövetare kan tex vara som miljösamordnare, miljö- och hälsoskyddsinspektör, doktorand, utbildare, miljöingenjör, miljökonsult, koordinator för olika miljöprojekt, egen företagare, miljöinformatör, projektledare, informatör, lärare, hydrolog, miljötekniker, journalist, Agenda 21-samordnare, analytiker, handläggare mm. Potentiella arbetsplatser är hos stora och medelstora företag, organisationer eller inom statlig förvaltning – både på regional, nationell och global nivå. Utbildningen ger också en bra grund för en fortsatt karriär inom universitets- och forskarvärlden.”

Det finns även möjligheter att läsa vidare till diverse olika masters efter avslutad utbildning. I nuläget är det inget som intresserar mig så därför lämnar jag det därhän. Det står mer på LiU:s hemsida, för den som är intresserad.

Mina avslutande ord blir något i stil med att Miljövetarprogrammet är utmärkt om du är intresserad av mycket men inte vet exakt vad inom miljö du vill jobba med.

Observera också att denna serie inte på något sätt är en förfrågan från LiU:s håll eller är sponsrat på så sätt att jag har framställt Miljövetarprogrammet på ett viss sätt. Dessa tre delar speglar enbart mina egna, Katarinas, åsikter.

För tidigare delar, läs:
Miljövetarprogrammet del 1.
Miljövetarprogrammet del 2.
Miljövetarprogrammet del 2(1)

Miljövetarprogrammet del 2.

I förra inlägget om min utbildning skrev jag lite om hur det kom sig att jag började. Nu tänkte jag skriva om vad vi har gjort hittills, de två år jag har gått. År tre och framtiden kommer i nästa inlägg.


När jag började i ettan var det stort och lite skrämmande. Att komma direkt till universitetet efter gymnasiet var pirrigt men samtidigt var jag full av förväntan. Det första projektet vi fick var en så kallad utgångspunkt, Assar om naturligt död fisk. Arbetssättet på Miljövetarprogrammet sker enligt PBL, problembaserat lärande, vilket innebär att man jobbar mycket självständigt och i grupp för att lära sig själv att inhämta och värdera kunskap (läs mer på liu.se). Vi fick även kasta oss in ett laborativt moment som handlade om övergödning i sjöar. Jag och min basgrupp jobbade då med Asplången, söder om Norrköping.

Vad som också är värt att säga är det att vi kontinuerligt under utbildningen har lärt oss mycket om informationshämtning och kritiskt värderande av fakta. Lite vetenskapsteori och kunskapsfilosofi alltså. Senast i dag hade vi en föreläsning som fick tankarna att snurra, en problematiken med att använda skalor. Säg att jag säger att Sveriges kuststräcka är 500 km, men hur noggrann har jag varit med att mäta då? Har jag mätt alla vikar och små var de minsta? Eller har jag mätt alla öar också, då blir sträckan plötsligt 34 000 km.

Förutom detta så har jag faktiskt gjort en miljökonsekvensbeskrivning för ett köpcentrum norr om Norrköping, det skulle bli lite som ett nytt IKANO-hus med Ikea. Senaste laborationsrapporten var en underlagsrapport för åtgärder av Vadsbäcken sydöst om Norrköping. Då undersökte vi fosfor- och kvävehalter, absorbans och turbiditet.

En viktig del i vår utbildning är de utgångspunkter vi får ta del av som gör att vi kommer in på flera olika områden inom miljö. En utgångspunkt kan komma som en bild eller som text eller nästan vad som helst. Utifrån detta så spånar vi fram idéer och frågor att besvara. Allt handlar om att man tar gruppen till hjälp för att lära sig om nya saker, använda sig av deras förförståelse för komma vidare och få nya insikter.

Asplången, höst 2008
Delar av min första basgrupp, höst 2008
Vadsbäcken, höst 2009

Anteckningar är viktiga, Vadsbäcken, höst 2009

(För första delen, läs Miljövetarprogrammet del 1.)

Miljövetarprogrammet del 1.

Jag som driver denna blogg studerar ju som sagt till Miljövetare så jag tänkte att det skulle vara passande om jag berättade lite om min utbildning. När jag gick på gymnasiet gick jag samhällsvetenskapligt program med inriktning språk. Så när jag insåg att jag ville läsa miljö på universitetsnivå fick jag höra om en tvärvetenskaplig utbildning på Linköpings Universitet.

Så nu studerar jag på Linköpings Universitet, Campus Norrköping, vid Miljövetarprogrammet. Det är en kandidatexamen om 180 hp, sex terminer. Som sagt är det en tvärvetenskaplig utbildning med intag både för samhällsvetare och naturvetare. Sedan läser vi både kemi, statistik, om samhällsfrågor och genetik. Miljö är ju trots allt ett ämne som går in i varje område, det finns överallt och man kan jobba med miljö på många olika sätt.

Fler delar följer!

Bild: Miljövetarprogrammets anslagstavla