Styrelseledamot i Stockholms Naturskyddsförening

På kvällen den 26 april 2014 valdes jag in i Stockholms Naturskyddsförenings styrelse. Vi har haft vårt första styrelsemöte och mina uppgifter blev, som väntat, att ta itu med kommunikationsbiten. Det är innefattar hemsidan och facebook. Nyhetsbrevet är jag inblandad i men skrivs av Karolina istället. Jag uppdaterar kalendern, lägger in artiklar, nyheter och när någon ur Stockholms Naturskyddsförening figurerar i media. Dessutom tänkte jag försöka sätta mig in i medlemsregistret och se om vi inte kan använda det för utskick och att minska pappersutskicken. Programbladet skickas ut en gång i halvåret och jag ska vara med i redaktionen för denna.

Trots att vi bara haft ett styrelsemöte hittills så känns det redan roligt och utmanande. Det kommer bli ett bra år och jag hoppas att mitt arbete kommer synas och bli uppskattat!

För bild och namn på alla i den nya styrelsen så kan ni se det på Stockholms Naturskyddsförenings hemsida:

http://stockholm.naturskyddsforeningen.se/2014/03/31/ny-styrelse/

Miljö i media – en fråga utan enkelt svar

Miljö. Anledningen till att vi just nu upplever en stagnation i miljöfrågorna när det kommer till människors vilja att agera och politikers frånvaro av progressiva lagförslag, tror jag till viss del kan skyllas på medierna. Nyheter som rör miljöfrågor nedvärderas för att nyhetsvärderingen är alldeles för låg. Aktualiteten känns som om den saknas, det blev en överdos av negativ rapportering. Publiken tröttnade på att höra om katastrofscenarier.

Men är det medias fel? Kan ansvaret ligga någon annanstans? Politiker borde ju följa vad deras väljare vill. Vill väljarna prioritera miljöfrågor? Eller ännu hellre, tänker de tillräckligt långt fram i framtiden och planerar för att våra barn ska få ett bättre samhälle? Vill man vara lite elak och generaliserande kan man ju definitivt påstå att det enda som betyder något är att i den nära samtiden vill man tjäna pengar och tillfredsställa våra basala behov.

Så om media inte skriver om miljö för att publiken inte vill läsa om miljö, vems är ansvaret? När jag lyssnade på en föreläsning slogs jag av tanken på att förhärskande ideologier som finns och det paradigmskifte vi lever i just nu knappast påverkas enkelt av en enda enskild individ. Det är samhället som till viss del förstärker det beteende som vissa lever enligt. Vårt samhälles paradigm är ett köp och släng-samhälle med fokus på de senaste trenderna och en rädsla för att vara utanför. Därför förstärks vårt beteende. Spiralen snurrar snabbare och snabbare och blir snävare ju längre tid som går.

För vem vill vara utanför? Människan är ett flockdjur, med några få undantag, och vi vill gärna identifiera oss med någon annan och inte vara själva. Gör grannen si, vill vi ofta hänga med. Det skulle kunna ses som ängslighet, eller helt enkelt lathet (som jag tidigare diskuterat på den här bloggen). Dessutom har vi en stor bakomliggande faktor. Företag. Multinationella, miljardföretag som i princip har blivit egna organismer som styr mycket av vårt samhälle vare sig det handlar om att påverka vårt köpbeteende eller ändra lagar genom att söka arbetskraft i andra länder. Företag med bara ett mål i sikte, att tjäna pengar – with every means neccessary.

Det gäller även media, stora företag köper upp alla mediebolag och samlar dem under samma tak. Samma ekonomi, samma agenda leder till likriktade budskap. Så frågan om miljö i media är inte helt enkelt. Jag tror ändå att vi som privatpersoner har stor roll att spela bara vi tar vår konsumentmakt på allvar och faktiskt inte försjunker ner i vanmakt, utan gör något med våra åsikter eller tankar.

En lovsång till brödrosten

Ända sedan människan kom på att man kunde baka bröd måste problemet med torrt och äckligt bröd varit ett stort problem. Jag menar, ni vet ju om brödskivan är lite för torr och man försöker maskera det med smör och pålägg? Inte särskilt smakligt. Allra helst vill man ju ha den nybakade känslan, varm och färsk som smakar himmelriket. Men vad gör man då? Att slänga undan gammalt bröd har väl aldrig varit ett särskilt bra alternativ. Därför uppfanns brödrosten. En fantastisk uppfinning för att göra lite gammalt bröd gott igen.

Engelsmännen visste vad de gjorde när de började rosta brödskivor över öppen eld och senare överkonsumera toast.

Men på vägen verkar något ha gått förlorat. Sen när blev det viktigare att producera bröd som ska gå till brödrosten direkt? Annat, ätbart bröd, slängs ut i soporna men vi köper gladeligen på oss ”Rostfranska” och hamstrar tills Bäst-före-datumet säger åt oss att vi inte kan äta brödet längre.

Nej, våra matvanor har blivit väldigt annorlunda med alla nya tekniska påfund som finns nuförtiden. Därmed inte sagt att även jag inte uppskattar en rostmacka ibland… Det är bara lite krångligare att göra rätt om man vill göra så mycket för miljön som möjligt.

rostbröd

En månad som miljöinformatör

Vad gör jag egentligen hela dagarna? Nu gäller det att hålla tungan rätt i mun ifall mina medarbetare läser min blogg… Jag menar, miljöinformatör är en rätt så bred arbetsbeskrivning.

Framför allt så sitter jag ju mest vid datorn hela dagarna och jag har spenderat mycket tid denna första månad med att få grepp om och en överblick över Linköpings universitets miljöhemsidor. Det innebär mycket tankearbete och anteckningsblock som går åt med idéer och förkastade mindmaps eller förslag. Hittills har jag förstått att det där med hemsidesarbete inte är något som prioriteras särskilt högt på LiU.Och när man väl försöker sätta sig in i strukturen är det lätt att drunkna i omvägar, genvägar, ompekningar och hemsidor med dubbel information.

För att man som utomstående ska förstå att LiU är bra på miljöfrågor och för att man ska lätt kunna hitta det man vill läsa mer om krävs det att någon tar itu med det här på riktigt. Det blev jag som fick ansvaret och jag är jätteglad för den här chansen då jag ju verkligen brinner för miljö och information.

Tanken är att jag ska samordna det som skrivs om miljö, skriva om de texter som behöver skrivas om och syssla med lite allt möjligt som handlar om informationsspridning och att höja miljöns röst inom universitetet. Till en början är jag projektanställd men hoppas såklart på förlängning och mer möjligheter till att jobba med miljö, kommunikation och information.

Så har ni några frågor om miljö på Linköpings universitet, vad som helst, så kan ni vända er till mig!