Teet är alltid huvudsaken

Jag klarar mig inte utan te om dagarna. Så är det bara. Eller klarar mig, det gör jag kanske men jag föredrar att slippa. Så när man flyttar och reser och alltid är på andra platser än hemma börjar jag få ett välfyllt förråd av tesorter som antagligen befinner sig nedpackade i en låda hos föräldrarna just nu. Men det gör också att jag prövar nya teer allt som oftast. Som senast i förrgår, när jag lite desperat efter eget te gick in på en pytteliten närbutik och plockade åt mig det enda ekologiska teet som fanns på hyllorna.

Clipper Fruit Infusion Organic Wild Berry

Lite väl mycket frukt för min smak, men å andra sidan smakade det äkta frukt och inte syntetiskt som Twinings och Lipton. Helt klart gott, även om det inte slår ekologiskt jasmin-te eller det godaste som serveras på Babette’s i Linköping, Äpple och fläder. Jag kan bara hoppas att det är ekologiskt för jag har inte vågat fråga än. Tänk om man blir besviken liksom.

Och såklart, oavsett universitetsbyte så följer min trogna GreenCup med från LiU. De kan nog må bra av lite hälsosam konkurrens, de där stockholmingarna som dricker i pappersmuggar (usch och fy!) och de lär inte må dåligt av att Linköpings universitet nästlar sig in hos dem. Jag har märkt att om jag kokar te hemma på morgonen är det lagom svalt att drickas när jag sitter på tunnelbanan och blir urdrucket första delen av första föreläsningen. Perfekt!

te

Nytt karriärspår – media och kommunikation

Nu för tiden är jag i Stockholm och studerar Medie- och kommunikationsvetenskap vid Stockholms universitet. Höstens projektanställning som miljöinformatör tog slut och jag bestämde mig för att läsa vidare. Kombinationen media, kommunikation och miljö är ju trots allt det jag sysslar allra mest med så varför inte vidareutbilda mig?

Så vad innebär det här? Jo, framför allt att jag äntligen får komma tillbaka till universitetsvärlden som student. Jag trivdes verkligen jättebra som miljöinformatör men när man jobbar administrativt, trots att det är på ett universitet, så missar man de underbara diskussionerna och vidareförmedlingen av ny information och nya forskningsresultat. Nyfiken och vetgirig som jag är så är det här jag trivs som fisken i vattnet. Men å andra sidan, det är ju inte bara att lära mig mera som lockar mig mest. Jag älskar att prata och diskutera miljö och det är väl just det som min nya utbildning ska hjälpa mig med. Miljöinformatör/-kommunikatör/-skribent är nog helt klart det spår jag kommer fortsätta med.

Dessutom fortsätter jag att jobba ideellt för miljön på alla sätt och vis, och framför allt inom Naturskyddsföreningen!

Miljøkontaktpersoner från Aalborg på Linköpings universitet

I veckan har vi haft finfrämmande på jobbet då det kom 25 stycket danskar från Aalborgs universitet på studiebesök. Vi skulle umgås, byta erfarenheter och diskutera oss fram till lösningar som man ofta möter om man jobbar som miljösamordnare (som det heter på svenska). De var alla mycket trevliga och ansträngde sig nog för att prata ”ren danska” så vi skulle förstå. Å andra sidan tyckte jag att svenskarna i sin tur hade kunnat försöka prata danska lite mer. Inte för att jag inte försökte! Det var bara skjovt å snacke lidt dansk.

Vi fick dels lyssna på föreläsningar om hur respektive universitet såg ut, faktum är att vi båda är väldigt lika. Grundade 1974/1975, cirka 150 000-200 000 invånare i upptagningsområdet, lika många studenter och nästan lika många anställda. Men man märkte att både svenskarna och danskarna ansåg att vi hade kommit längre i Sverige. Bland annat var en sån där viktig beröringspunkt den svenska metoden för källsortering. På Linköpings universitet har vi källsorteringsmöbler utställda på många platser och vårt fjärrvärmesystem är väl utbyggt. De gillade också vår Green Cup (som du kan läsa om här).

På kvällen åt vi gemensam middag på Hagdahls kök. De serverade bland annat getostterrin (från Löt), hjort (från Rimforsa) och kalvdans (på mjölk från Löt). Mycket gott och trevligt! Och i och med att ljudnivån höjdes blev det svårare med danskan, fast vi hade väldigt trevligt vid mitt bordshörn i alla fall med Lise och Carina.

Nu hoppas vi bara på att vi dels får komma till Aalborg och hälsa på och dels att jag då fortfarande jobbar kvar på LiU!

Gästinlägg på LiUs alumniblogg – om sociala medier och bloggande

Jag fick frågan om att gästblogga på Linköpings universitets alumniblogg. Det finns ett nätverk för oss alumner och i bloggen får vi ibland utrymme att blogga lite om våra liv efter studierna. Här kommer mitt inlägg:

Gästblogginlägg av Katarina Tagesson, LiU-alumn från Miljövetarprogrammet

”Hur bloggandet och sociala medier gav mig jobb”

Redan 2009 började jag blogga, ett halvår efter att jag hade börjat på Miljövetarprogrammet i Norrköping. I ungefär samma veva skaffade jag facebook. 2010 blev jag twittrare. Nu har jag instagram, smartphone, foursquare och wordpress i mobilen. Jag har bytt bloggplattform ett antal gånger och har numera ett eget domännamn, http://www.katarinasprojekt.se, och en enskild firma.

Dessutom har jag fått två jobb på grund av bloggen, inbjudningar till konferenser, medverkat i radio och TV, gästbloggat hos P3 Nyheter och Framtidskommissionens framtidsstafett. Jag är också skribent på Sveriges största ideella miljönyhetsblogg Supermiljöbloggen. Det lönar att hålla sig framme och visa att man är engagerad och kan det man vill jobba med. Jag är knappast någon rikskänd bloggare som tjänar pengar på mitt fritidsintresse, men det är gratiskanal där jag kan ge exempel på vad jag gör och nå ut till folk, rätt sorts folk.

I somras blev jag tillfrågad om jag ville jobba på Linköpings universitet. Självklart ville jag det! Efter tre år med studier i Norrköping blev det ett år i Uppsala, Stockholm, Örebro och så tillbaka till Linköping. Det tog inte mycket eftertanke innan jag tackade glatt ja. Nu fick jag ju dessutom komma till campus Valla. Som gammal Norrköpingsstudent var det kul att byta campus ett tag.

Nu sitter jag här i Origo, som anställd, och redigerar LiUs miljöhemsida http://www.liu.se/miljo, uppdaterar texter och information samt skriver nya texter. Och en mängd andra saker som behöver göras. Framför allt trivs jag väldigt bra med arbetsuppgifterna, kollegorna och ansvaret. Jag får kombinera det jag gillar allra bäst, att skriva och nå ut till folk med mitt brinnande miljöintresse. Bra kommunikation är jag nämligen övertygad om kommer att förändra miljöarbetet mest i framtiden.

En månad som miljöinformatör

Vad gör jag egentligen hela dagarna? Nu gäller det att hålla tungan rätt i mun ifall mina medarbetare läser min blogg… Jag menar, miljöinformatör är en rätt så bred arbetsbeskrivning.

Framför allt så sitter jag ju mest vid datorn hela dagarna och jag har spenderat mycket tid denna första månad med att få grepp om och en överblick över Linköpings universitets miljöhemsidor. Det innebär mycket tankearbete och anteckningsblock som går åt med idéer och förkastade mindmaps eller förslag. Hittills har jag förstått att det där med hemsidesarbete inte är något som prioriteras särskilt högt på LiU.Och när man väl försöker sätta sig in i strukturen är det lätt att drunkna i omvägar, genvägar, ompekningar och hemsidor med dubbel information.

För att man som utomstående ska förstå att LiU är bra på miljöfrågor och för att man ska lätt kunna hitta det man vill läsa mer om krävs det att någon tar itu med det här på riktigt. Det blev jag som fick ansvaret och jag är jätteglad för den här chansen då jag ju verkligen brinner för miljö och information.

Tanken är att jag ska samordna det som skrivs om miljö, skriva om de texter som behöver skrivas om och syssla med lite allt möjligt som handlar om informationsspridning och att höja miljöns röst inom universitetet. Till en början är jag projektanställd men hoppas såklart på förlängning och mer möjligheter till att jobba med miljö, kommunikation och information.

Så har ni några frågor om miljö på Linköpings universitet, vad som helst, så kan ni vända er till mig!