Earth hour – släck för klimatet

Fördelen med att ha huvudvärk just ikväll: jag har redan släckt lamporna. Glöm inte att göra det du också kl 20.30.

Inte bara för den timmes energivinst du gör, utan för att visa att du kräver en bättre klimatpolitik! Nu! Det handlar inte om privatpersoner och din personliga vinst i kronor och ören just i kväll. Det handlar om din, min och våra barns framtid. Om vi vill leva på ett klot där naturen får sköta sig själv och inte behöva lida för att en enda art tror de har rätt att påverka alla andra arter negativt.

Kom igen nu, en timme i mörker kan väl vara ganska mysigt?

20130323-192958.jpg

Framtidens (och mina) miljöutmaningar

Ljus framtid, eller mörk framtid?

I framtiden står miljön inför stora utmaningar. I framtiden står jag inför stora miljöutmaningar. Det är åtta år till år 2020 och åtta år känns som en relativt lång tid, men det är också otroligt snabbt för ett jordklot som är 4,6 miljarder år gammalt. För åtta år sedan var jag 15 år och jag skulle nog vilja påstå att det var då mitt miljöintresse tog sig konkret form. Det började med att jag hörde att Ryssland hade ratificerat Kyotoprotokollet på radion, om jag inte minns helt fel var det i november 2004. Klimatfrågan tyckte jag lät intressant och jag skrev ett arbete i geografin om Kyotoprotokollet. Jag började också vid den här tiden läsa Naturskyddsföreningens medlemstidning Svensk Natur regelbundet. Det ledde till att jag senare valde att läsa miljöpolitik och biologi på gymnasiet trots att jag gick samhälle/språk-programmet. En lärare tipsade mig om att söka mig till Miljövetarprogrammet på Linköpings universitet. Sedan har det bara rullat på.

Åtta år går rätt fort, men samtidigt känns det som evigheter sedan jag hörde det där om Kyotoprotokollet i Sveriges Radio P1.

Men framtidens utmaningar för miljön är desto större. Det är mycket som ska ha hänt tills år 2020. Till exempel är det ett viktigt årtal i klimatdebatterna, EU:s medlemsländer har lovat att minska sina växthusgasutsläpp med 20 %, i jämförelse med 1990 års nivå. Det är egentligen ingenting, vi kommer ändå inte klara två gradersmålet, dessutom finns det andra länder och världsdelar som släpper ut mycket mer växthusgaser än vad vi i EU gör. Utmaningen består snarare av att övertyga politiker och företag runt om i världen att klimatet är en fråga värd att lägga vikt vid.

EU:s havsmiljödirektiv syftar till att vi ska uppnå god miljöstatus i EU:s marina vatten senast år 2020. Det innebär att Östersjön till exempel ska må bra mycket bättre då än i nuläget. Kommer HELCOM och Östersjöländerna klara av detta? Jag betvivlar det. Senast förra året floppade både Sverige och Tyskland i WWF:s Östersjöbarometer om ländernas åtagande för att förbättra Östersjöns havsmiljö. Sverige som ska vara så bra på miljöfrågor klarar inte ens att ha en rimlig inställning till vårt innanhav som vi har så lång kustremsa till.

Nej, det är inte mycket som ser ljust ut för miljöfrågorna i framtiden. Är det skäl att tappa hoppet? Verkligen inte hävdar jag, det sker vinster hela tiden. Små förvisso men ni vet, många bäckar små… Exempelvis det glädjande beslutet om att Ostlänken mellan Linköping och Järna ska stå klar år 2028. Många har, efter att glädjeyran lagt sig, sagt att det inte räcker. Det är för lite, för långsamma tåg, tar för lång tid. Men det är ett steg på rätt väg till en förändrad transportsituation i Sverige.

Min egen framtid kommer nog se annorlunda ut år 2020. Idag har jag nyligen börjat ett jobb som miljöinformatör på Linköpings universitet. Jag växer sakta ifrån mina världsförbättrarambitioner och börjar göra praktisk nytta på en lagom nivå. Inte för att jag på något sätt har övergivit hoppet, tvärtom! Men jag tror också att makten över miljöfrågorna i dag ligger i det fria ordet, den allmänna debatten och politiker-, företags- och folkbildning. Det finns mängder av forskare som på olika sätt handskas med miljöfrågorna, men det måste också ske en samhällsförändring som tar till sig nya innovationer och nya sätt att få vårt system att fungera. Där anser jag att den största framtidsutmaningen ligger, att inom vårt samhällssystem förändra systemet.

Detta är ett inlägg i Framtidsstafetten, initierad av Framtidskommissionen och projektledd av Twingly. Läs gärna mer och hitta övriga inlägg i bloggstafetten på http://www.framtidskommissionen.se/gastbloggare/

 

Om kött

Jag tänkte våga mig på att faktiskt skriva om kött och miljö. Annars är det en debatt som ofta blossar upp och lockar till sig styvnackade tyckare från båda lägren. För antingen äter man kött eller så gör man det inte. Man kan vara emot kött av flera anledningar, till exempel för att man ogillar köttindustrins hantering av djur eller för att det är ganska omiljövänligt.

Själv är jag lite ambivalent i den frågan. Jag är inte uttalad vegetarian, men samtidigt är jag heller inte helt övertygad om köttets centrala plats på middagsbordet. När jag själv lagar man blir det oftast kyckling eller vegetariskt och de gånger jag köper kött är det alltid ekologiskt kött från Sverige.

Jag har dock en teori som jag lever efter, inspirerad av en bekant som bara ”åt sådant hon kunde döda själv” (dvs skaldjur kunde hon äta exempelvis). Att om man nu ska äta kött bör man ta sitt eget ansvar att dels se till att djurproduktionen är så schysst det bara går, djuren ska undvika nödvändigt lidande och de ska leva ett så bra liv som möjligt. Men dels också att man ska vara beredd på att kunna se ett djur dödas och sedan ta hand om kroppen.

Skräckexemplet för mig är när jag såg en tv-serie en gång om brittiska skolungdomar som trodde att kött kom i plastförpackningar och inte från djur.

Det hela ledde till att jag i helgen följde med hem till en bekant som är jägare och hade en hjort hängandes i garaget. Den hade blivit hängmörad i tio dagar och skulle nu styckas. Jag var med genom hela processen till filé, innanlår och andra köttbitar. Ett mycket lärorikt tillfälle som visade att jag faktiskt är beredd att själv göra det. Framför allt för att jag själv sen innan haft lite svårt att veta var olika köttbitar sitter på en kropp. Dessutom är det viktigt för mig att man tar tillvara på allt kött och inte låter något gå till spillo. I vanliga fall brukar man göra köttfärs av resterna, men man kan också göra grytbitar.

Nu kanske några läsare anser att det fortfarande är fel att äta kött, ni får tycka precis som ni vill. Jag har bara tagit chansen att förklara hur jag ser på saken!

Några av alla dessa kor som finns i Sverige

Jag har fått nytt jobb, på Klimatsmart Sverige AB

Inom en snar framtid börjar jag mitt nya jobb på Klimatsmart Sverige AB.

Klimatsmart jobbar med en slags portal på internet där klimatsmarta produkter, företag och tjänster samlas på ett och samma ställe. Företag får annonsera och tanken är att det ska underlätta för företag och privatpersoner när man vill enkelt hitta klimatsmarta alternativ.

Till en början ska jag sälja annonser, men jag kommer även få ansvar för sociala medier och en del skrivande, både på hemsidan och artiklar. Kort sagt, jag ska använda mina miljövetarkunskaper och arbeta med klimat- och miljöfrågor.

Och var lugna, inom kort byter vi design till en mer användarvänlig och stilren design!

Miljövänligt alternativ till bil – bilpool

Jag är precis i startgroparna för att gå in i en bilpool. Det är ett så mycket bättre sätt än att äga en egen bil och är dessutom mer miljövänligt. Just nu kollar jag på Sunfleet som är en miljöanpassad bilpool.

Anledningen till att jag funderar på bilpool är att jag egentligen inte gillar bilen som färdmedel på grund av dess miljöpåverkan. Men dess smidighet är ju ofta oslagbar. Ibland behöver eller vill man ha tillgång till bil. Istället för att då hyra en enstaka bil, det blir rätt dyrt i längden, så kan man ingå i en bilpool. Man betalar en medlemsavgift och får tillgång till bil på ett smidigt sätt utan att behöva lägga ner tid och pengar på allt vad det innebär med att äga en egen bil.

En av fördelarna med Sunfleet är också att man kan hyra bil i andra städer, om man nu skulle befinna sig på semester eller annat.

Men som sagt, jag funderar fortfarande på saken. Vi får se om jag går med!

De negativa sidorna av klimatförändringarna

Jag är en stor snöentusiast och tillbringar mycket vintertid på snowboard, längdskidor och långfärdsskridskor. De två senaste vintrarna har varit underbara enligt mig, kommer ni ihåg att vi hade snö redan i oktober förra året?!

Men det bittra sanningen är ju att vi i takt med ett varmare klimat får allt varmare vintrar. Därför, mindre snö… Rapporterna har redan börjat komma. Jag skrev redan i september (på Supermiljöbloggen) att Kebnekaises glaciär smälter och det innebär att vårt högsta berg krymper. I dagens Svenska Dagblad kan man läsa om att vinternäringen i Alperna hotas när glaciärerna försvinner.

Jag hoppas verkligen att mina framtida barn också får uppleva snön så magisk som jag gjorde. I värsta fall får jag väl flytta till Härjedalen så får jag åtminstone lite snö i alla fall.

Klimatet och Durban, en besvikelse

För ett tag sedan var jag på Klimatforum 2011, en konferens anordnad av SMHI och Naturvårdsverket. Där fick vi höra om det vetenskapliga läget och hur vi ska fortsätta arbetet med klimatet.

Det är alltid intressant att komma och lyssna på bra talare, naturligtvis var det svårt att inte gilla Hans Roslings presentation. Han började med att säga att han inte kunde något om klimat men lyckades ändå få mig, som miljövetare, att tycka att han uttryckte det bäst av alla. Klimatet är viktigt!

I spåren efter klimattoppmötet i Durban, det som tog slut igår, med en halvmesyr till överenskommelse som dessutom kommer leda till att vi får 3,5 graders uppvärmning av klotet, är det bara att sadla om och satsa på nytt.

Vad jag allra helst skulle vilja se är att Europa tar täten, skriver ett eget avtal som i mångt och mycket liknar Kyotoprotokollet och kör igång med att minska våra växthusgasutsläpp. Sverige tappar platser på rankingen över hur bra vår klimatpolitik är trots att vi har väldigt låga utsläpp på grund av vår energimix med många källor som är fria från koldioxiutsläpp. Alltså behövs det politiskt styre! Det går att få ett koldioxidfritt samhälle och ändå ha stor sysselsättning och vara konkurrenskraftiga. Framför allt så behövs det om vi inte vill råka ut för väldigt stora förändringar i vårt klimat. Vi kan visa att det går!

Så får du koll på klimattoppmötet COP17

Snart är det dags för ännu ett klimatmöte, det så kallade COP17, i Durban i Sydafrika. Från den 28 november till den 9 december ska toppolitiker och klimatförhandlare försöka komma överrens om klimatet. Som ni säkert vet så skriver jag på Supermiljöbloggen ibland och vi skickar i år ner Lorentz Tovatt till klimatförhandlingarna. Ett hett tips för att få reda på vad som händer där nere är att följa vad som skrivs under taggen Klimat på SMB. Det kanske även förekommer lite livebloggande i rörlig form, så kallad video…

Man får väl ändå lov att påstå att det efter Köpenhamnsmötet 2009, COP15, så har intresset för ett klimatavtal efter Kyoto varit relativt svalt. Inte ens denna gång tror jag att man kommer komma fram till något sensationellt nytt avtal som reglerar växthuseffekten. Men som den svenska förhandlingschefen sa, det är ändå bra att det blir ett fokus, att man träffas och pratar igenom saker och ting, även om man inte når fram till ett avtal.

Själv ska jag den 30 november på Klimatforum anordnat av Naturvårdsverket. Vi får väl se vad det ger!

I SVTs Gomorron kunde man se den svenska förhandlingschefen, nedan ser ni klippet där hon var med:

http://svtplay.se/v/2616349/gomorron_sverige/snart_klimatmote?cb,a1366518,1,f,-1/pb,a1366516,1,f,-1/pl,v,,2616355/sb,k119636,2,f,-1

SVT Gomorron