Det här är nog mitt längsta inlägg hittills. Inte för att jag kommer skriva en hel roman utan för att jag härmed postar en video från 2008 ”An anthropological introduction to youtube” som min lärare Karin Becker tipsade oss om att titta på i kursen Medier i tid och rum. Den är ca 55 minuter lång och jag tänker inte skriva mer än att under klippet lägga citat från filmen som jag valt ut på grund av att jag tycker att de är meningsfulla och hjälpte mig analysera innehållet. Håll till godo! Och snälla, ta er tid till att titta på filmen. Den är gammal i internetvärlden men fortfarande aktuell.

Media is not content

Media are just not tools of communication

Media mediate human relations

When media change, human relationships change

We are living in a isolationg community, connected by roads and TVs, and TVs themselves are isolating

From place-to-place to person-to-person community (Networked individualism by Barry Wellman)

It’s a cultural inversion going on. We express individualism but value community, express independence but value relationships, express commercialization but value authencity. It has created a cultural tension as well.

Connection without feeling the deep responsibilities of that deep connection

Everyon is a producer, producing ourselves, re-taking identity, edition our own histories, playing with identity. Which one is the real you?

We live in this weird time, this kind of age of prohibitions. Where many areas of our lives we live life constantly against the law. Ordinary people live life aganst the law and tha’s what we’re doing to our kid. They live life knowing they live it against the law. That realisation is extraordinary corrosive, extraordinary corrupting. And in a democracy we ought to be able to do better.

We are connected to all who has access to internet. Det gör det både till en rättighet och en fråga om demokrati.