The Cove – några tankar

Jag såg nyss dokumentärfilmen The Cove på SVT Play. Jag visste vad den skulle handla om men jag var inte beredd på bilderna. Den berörde rejält. En kort recension följs av lite reflektion.

Jag har läst i media om delfinslakten i Taiji och reagerat på det, men har inte satt mig in i saken närmare. Dock när dokumentären gick på SVT härom dagen så kände jag att det var dags att se den. En liten vik i Japan fylls med delfiner, en bråkdel väljs ut för att säljas till akvarier och delfinarier runt om i världen men resten slaktas för köttets skull. Hela vattnet färgas rött. Usch, det var hemskt att se.

Det finns en man bakom det här, han heter Ric O’Barry. Det var han som tränade delfinerna som spelade Flipper i serien från 60-talet. Men nu har han verkligen sadlat om. Istället kämpar han för att delfiner ska släppas från fångenskap och har riktat in sig på att stoppa delfinslakten i Taiji. Oceanic Preservation Society har gjort dokumentären och man får följa med i deras planering och kamp för att få bilderna.

När jag var liten gillade jag också delfiner över allt annat. Jag sa ett tag att jag skulle bli delfinskötare i Kalifornien, men det har jag verkligen lagt på hyllan. Men att senare se att intresset för att se delfiner uppträda har lett till att det finns en stor marknad för att fånga delfiner och det har gett upphov till verksamheten i den lilla japanska staden, är ganska tufft.

Jag förstår faktiskt inte. Det är problem med kvicksilverhalten, i delfinkött, men även hos oss människor. Man dödar så sjukt mycket djur. Det sker på ett så fruktansvärt sätt dessutom. Och samtidigt sitter människor och säger att det tillhör Japans kultur, att det är nyttigt att äta, att det är nödvändigt för att delfinerna äter upp för mycket fisk i haven. Helt ofattbart. Fast det är såklart, finns det en efterfrågan så skapas tillgången.

I alla fall, jag gillar dokumentärer som berör och det gjorde den här, rejält. Det handlar egentligen om mer än bara delfiner. Det handlar om människans sätt att härska över naturen. Om vår hunger. Om hur vi tänker alldeles för kortsiktigt. Lite som en del av de tio skälen jag har pratar om tidigare, att vi sätter andra värden först och högst.

En sak är i alla fall säker, om jag inte redan bara köpte MSC och KRAV-märkt fisk innan, så skulle jag definitivt göra det nu. Världens fiskindustri känns ganska rutten.

Hela viken blev röd av allt blod. En dykares huvud till höger.
Från Kolmården

De två översta fotografierna, printscreens från SVT:s dokumentär The Cove.

Länkar:
http://www.takepart.com/thecove
http://opsociety.org/
http://savejapandolphins.com/

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s