Jag råkade titta lite närmare på min duschcremé Crabtree & Evelyn Naturals Botanical Shower mousse idag. Förutom att den heter Naturals har jag aldrig funderat mer över dess miljöpåverkan (många produkter lägger ju in ord som ”naturligt, snällt, grönt” med mera för att verka tilltalande). Något jag fick i födelsedagspresent som luktar gott liksom, inget jag har reflekterat över. Men jag håller ju trots allt på att successivt köpa mer miljömärkta produkter i alla delar av hushållet.

Så när jag läste mer på etiketten och den hävdar att: ”It is free of harsh detergents with all lathering agents derived from natural botanical sources” så börjar jag ju fundera mer på om den trots allt är miljövänlig. På Crabtree & Evelyn’s hemsida står det är denna produkt är fri från sodium lauryl sulfat, parabener, mineraloljor och syntetisk färg (för mer om ekologisk hudvård och annat som gör dig fin, läs gärna bland ekofins äldre inlägg. Hon har ju tyvärr tagit en paus). Vi använder så många konstgjorda och märkliga kemikalier att det är bra att det finns alternativ utan då vi omöjligt kan ha kartlagt alla möjliga och omöjliga effekter.

Nu säger jag inte att alla säkert har likadana överraskningar i badrumsskåpet, speciellt om man bryr sig så mycket om miljön som jag gör. Men är det inte så här det ska vara? Man köper varor för att man gillar doften, utseendet eller vad den nu påstår sig åtgärda och så är de ekologiska och miljövänliga helt av sig självt! En trevlig överraskning helt enkelt.

I min hylla står även Oliva by CCS som jag bloggade om för ett tag sen.

Jag har diskuterat det här tidigare, men har funderat ytterligare på problematiken. I inlägget om Icas varuplacering efter en ombyggnation så funderade jag på för- och nackdelarna med att samla eko-varumärken på samma ställen i butiker.

Den gången handlade det om Ica och ekologisk mat men i detta inlägg avser jag att behandla Hennes och Maurits.

H&M har, som ni vet, en del eko-kläder i sitt sortiment. På deras shop online är det samlat under en kategori Organic Cotton men ute i butikerna kan det vara ganska svårt att hitta. Prislappen är grön och syns ganska bra på långt håll, men det har hänt mig flera gånger att man har sett fel på avstånd och förväxlat den med något annat grönt.

Härom dagen uppkom frågan igen när mamma hade köpt nya leggings. Ett typiskt plagg som inte håller i en evighet men gärna används, därför finns ett behov att att köpa nya då och då. Hon gick då till H&M och kom tillbaka med ett par svarta, ordinära leggings för cirka 50-70 kr. Varpå jag påpekar: ”du vet att de finns i eko-bomull va?”. Inte så lätt att hitta i affären, speciellt inte i H&M:s affärer som många gånger kan vara överfulla med kläder, lite huller om buller.

Frågan som då uppkommer igen, är det då bättre att man samlar alla eko-kläder på en och samma avdelning för att lättare nå ut till kunder? 

Det räcker inte med att bara sätta en grön prislapp på kläderna i fråga, det skapar ingen lätt överblick för kunden. Men å andra sidan, de kunder som inte bryr sig kanske då inte ens går till eko-avdelningen. Är plaggen ute i butiken med resten kanske man snarare kollar på utseendet utan att intressera sig för materialet. Vad tycker ni?

Centret för transportstudier vid Kungliga Tekniska Högskolan visar att ökad cykeltrafik i Stockholms innerstad inte skulle minska bilåkandet och -trängseln. Detta på grund av att de räknar på att de flesta bilresor är längre än 15 kilometer och det kan man inte gärna föra över till cykeltrafik.

I DN kan man idag läsa om en ny studie som Centret för transportstudier genomfört. De har frågat 55 000 stockholmare om deras transportvanor. Om bilresorna i innerstaden, under fem kilometer, ersätts med cykel så sker det en minskning med bara 0.3 %.

Ivan på bloggen Cykelidag nämnde att det kunde bero på mycket kollektivtrafik och på att Stockholm är så tätbebyggt att många promenerar istället. Men något borde man väl ändå kunna göra åt saken. Faktum är att det är väldigt mycket bilar i Stockholm, det borde verkligen gå att fasa ut på något sätt. Och då menar jag inte genom Förbifart Stockholm… Själv tar jag tåget var gång jag ska till Stockholm, mycket bekvämare och så hamnar jag ju mitt i stan när jag är framme.

Ett annat förslag är ju också att öka färjetrafiken. SL och Waxholmsbolaget planerar för att koordinera SL:s periodkort så man kan pendla med färja. I dagsläget kostar ju en enkelbiljett till Djurgården 40 kr, lite väl dyrt kanske.

Det finns så många sätt att ta sig fram på. Bilen är väl det mest osmarta, dock ganska bekvämt. Men för mer argument för detta, läs mitt inlägg om Tio skäl för att strunta i miljön.

Jag kanske blev alltför influerad. Men efter att ha läst Fridas inlägg om sockerlådor som inredningsdetalj på balkongen så kände jag suget att skaffa några själv. Sagt och gjort, jag kikade på Blocket och hittade tre stycken i närheten. En vacker dag åkte vi ut och hämtade dem och en annan solig dag så installerade jag dem på min balkong med pelargoner i dem (en annan inredningstrend är jag rädd).

Dessutom så passade jag på att plantera en balkonglåda full med kryddväxter. Mamma och pappa hade köpt Änglamarks blomjord, helt klart ett bra alternativ när man vill odla ekologiskt. Och så slipper jag köpa kryddor själv. Det blev både rosmarin, persilja och timjan. Och på bordet står en liten smultronplanta från min lillasyster, hon har mängder.

Oljekatastrof. Tar den aldrig slut? Uppenbarligen inte eftersom BP verkar ha stora problem med att täppa till läckan. Om vi inte ens kan hantera det vi gör, har vi då rätt att starta så stora och komplicerade projekt?

http://www.dn.se/nyheter/varlden/oljelackan-kan-forvarras-1.1114186
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3345&artikel=3708300

Sommaren är festivalernas tid och allt fler börjar nischa sig inom miljö och hållbar utveckling. Ett steg i rätt riktning för allas vår skull. Jag tänkte tipsa om både musik- och prylfestivaler i sommar.

Läser man hållbara livsstilsmagasinet Caminos senaste nummer så har de skickat med en liten guide till festivalsommaren 2010. Där har de själva märkt ut nusikfestivaler som har tänkte lite extra på miljön. Peace&Love har en uttalad miljöpolicy på sin hemsida och har utökat sina campingområden med sopsorterinsstationer och Roskildefestivalen har infört pantsystem av brukar så man kan finansiera sin biljett. De var väl också en av de första som började tänka på miljön, ur festivalsynpunkt. För även om det är bättre med upplevelser än med prylar så är festivaler ganska stora miljöbovar. Många artister flygs in, för vem har tid att ta tåget när man har ett fullspäckat spelningsschema? En annan festival är Mossagårdsfestivalen. Det är både en eko-butik och en eko-festival och i år spelar artister som Tingsek och Timbuktu.Dit skulle jag gärna vilja åka.

Men festivaler behöver inte bara vara musikfestivaler. I år firar Kraft&Kultur 10 årsjubileum med en eko-festival i Kungsträdgården, Stockholm Green Festival 15-16 juli. Där ställer företag ut stånd med sina produkter eller om man vill marknadsföra sig eller musik och modevisningar. Allt i miljöns tecken. Också något jag gärna vill göra!

Och i september är det dags för en eko-mässa. Stockholm är tydligen miljöhuvudstad 2010 (har det framgått så tydligt i medierna?) och firar detta genom att anordna en mässa, ECO NOW,  på Södermalm den 2-4 september.

Men vill du gå på en grön festival så förutsätter ju det att du själv tar ditt miljöansvar och reser dit på ett bra sätt, tåg eller buss till exempel. Eller varför inte göra det till en cykelsemester?