Att klimatkompensera sin resa

Jag ska ju flyga till Rom inom en snar framtid och tänkte klimatkompensera för min resa. Klimatkompensation är ju något som har varit uppe på tapeten många gånger och har betraktats som något verkningslös. Men jag tänkte ändå kolla upp vilka alternativ som finns. Om man läser på Dagens Nyheters resesida listar de fyra sätt att klimatkompensera:

– Naturskyddsföreningens utsläppsrätter:
http://www.naturskyddsforeningen.se/stod-oss/privat/utslappsratter/
– Climate Care klimatkompensation:
http://www.jpmorganclimatecare.com/
– Atmosfair klimatkompensation
http://www.atmosfair.de/index.php?L=3
När jag beräknade mitt utsläpp på Atmosfair fick jag detta resultat:

Min flygresa tur och retur släpper ut 1140 kg CO2, för en person. Jämför man med en årsförbrukning av bilkörning är det mer än hälften av vad man släpper ut. Det är ju helt katastrofalt mycket. På just denna hemsida tipsar de om att man kan köpa ett ”atmosfaircertifikat” för 27 € och på så sätt spara in denna mängd koldioxid i atmosfären. Jag som inte kör mycket bil och lever klimatsnålt i vardagen har plötsligt tillintetgjort mina ansträngningar.

Och så kommer man till trovärdigheten för sådana utsläppsminskningar. Jag måste ju säga att jag lita mer på Naturskyddsföreningen som förening i sig men deras klimatkompensation handlar om att jag köper in mig på den europeiska utsläppsmarknaden. Och vi har ju alla hört att det är ett verkningslöst alternativ?! På Atmosfair kan jag tydligen köpa in mig i miljöprojekt världen över och på så sätt bidra till en miljövänligare värld.

Dessa alternativ tål att tänkas på lite till. Just nu känner jag mig mest tidspressad av packning, universitetsstudier som ska klaras av före resan och det faktum att jag inte gillar att flyga. Jag återkommer nästa vecka, när jag är hemma igen om hur jag resonerade och hur jag klimatkompenserade.

Jag och Nicole i Rom 2008

Lästips: Kosterhavet – Sveriges första nationalpark under ytan

Jag tänkte bjuda på ett litet helg-lästips, så här lördag kväll. En tämligen nyutkommen bok av Stefan Edman, Kosterhavet – Sveriges första nationalpark under ytan.


Kosterhavets nationalpark är Sveriges nyaste nationalpark, men även den första marina nationalparken. Nästan 95 % av det skyddade området befinner sig under ytan, 400 kvadratkilometer stort är det och kompletteras på den norska sidan med Ytre Hvaler nasjonalpark. Invigningen skedde i höstas, jag skrev om det redan då på min förra bloggportal, här och här.

Stefan Edmans bok är en fantastisk vandring genom nationalparkens alla vinklar och vrår. På varje uppslag finns det stora fina bilder och texten är populärvetenskapligt lättläst men intressant och fascinerande. Själv hittade jag den på biblioteket en kväll när jag jobbade, och läste ut den redan nästa dag. Det är mycket man inte vet och finner underhållande om naturen, som till exempel att på tio meters djup, i de fem översta centrimetrarna inom en kvadratmeter lerlager på havsbottnen kan finnas 4 500 småmusslor, 2,5 miljoner mikroskopiskt små maskar, ungefär 17 miljoner encelliga djur och 33 biljoner bakterier.

Arbeten med att anlägga nationalparker, eller på annat sätt skydda mark och natur kan ibland möta motstånd från sådana som vill bruka resurserna. Denna bok är en utmärkt redogörelse för hur arbetet kan gå smidigare om man hela tiden för en öppen dialog och bjuder in till möten. Man behöver också öka medvetenheten om det unika, speciella och vad som är värt att bevara så att man blir stolt över vad man hjälper till med.

Jag gillar naturen men jag kan ibland känna att jag inte vet så mycket, hade jag själv begett mig till Koster hade jag inte haft en aning om allt det här. Då är det skönt att kunna luta sig tillbaka i soffan och läsa mig till bakgrunden till varför man anser att Kosterhavet är värt att bevaras, hur krabbor fortplantar sig och om den unika artsammansättning som finns under ytan. Men för mycket fakta kan ibland vara överväldigande, då är det utmärkt med så många och fina bilder att titta på. En bra bok att fördriva tid med och drömma sig bort till en sommar, sol och svalkande böljor med allt som finns där under!

Ett uppslag ur boken, till vänster en karta över Kosterhavets nationalpark.
Bild överst, bokens omslag med en bläckfiskunge. Jag visste inte ens att vi hade något sådant i våra svenska vatten. Det känns lite medelhav för min del.

Istället för pappersmugg

Alla är ju inte så positiva till att man i miljöns tecken köper nya kläder och prylar. Men jag tänkte i alla fall skriva om en ny sak jag köpt och använt de senaste veckorna, nämligen en Greencup.


Linköpings universitet huserar många unga innovatörer och ett av de senaste tillskotten är de bakom Greencup.  Många är vi som köper take away-coffee eller te i pappersmuggar på diverse caféer eller affärer som man sedan slänger. Det har ju funnits en del alternativ som I am not a papercup eller vanliga termosar fast i ”muggform”.

I en satsning på miljön och ett hållbart campus så kan man köpa denna termosmugg på diverse kafeterior på Linköpings universitet. Sedan genererar den en rabatt på 20% (8 kr istället för 10 kr) på kaffe och te. Jag måste erkänna att jag föll för nyheten och köpte en. Vad grundarna bakom Greencup säger är att man på ett år sparar 10 kg papper på ett år om man ersätter pappersmuggar med denna. Men har man då räknat bort den materialåtgång som sker vid tillverkning av denna, i plast?

Jag som däremot inte köpt te varje dag sparar visserligen inte lika mycket papper, istället har jag kommit på ett annat sparområde. Ofta kokar jag en kopp te, som jag inte dricker på en gång för att det är för varmt. Sedan väntar jag tills det svalnat till lagom, god, temperatur. Risken är att man, när man sitter och jobbar, glömmer bort muggen och upptäcker en timme senare kallt blaskigt te. Då går det en del till spillo när man häller ut det. Med min nya kopp däremot (som jag alltså även använder hemma) håller värmen en mer jämn nivå, det är positivt!

Vad jag däremot funderar på är att vissa som jag har sett tidigare ha termosmuggar eller annat, nu har köpt en ny Greencup. För man ska ju inte köpa nytt om det verkligen inte behövs.

Mer höghastighetståg, nu!

Jag skrev ovanstående påstående på min privata Facebook-sida om vulkanutbrottet som just nu härskar i nyhetsrapporteringarna. Meningen med detta var just att skapa lite debatt om höghastighetståg som färdmedel. Först vill jag bara påpeka att jag tycker synd om alla som är strandsatta på diverse sätt och jag beklagar att ambulansflyg/helikoptrar inte kan lyfta vilket försvårar vid eventuella olyckor.

Ett vulkanutbrott på Island har fått stora följder för oss här i Europa. All flygtrafik är inställd från och med igår, ett askmoln är på väg in över oss och vissa är rädda för hälsans skull. Jag som har lyssnat på Studio Ett idag (och telefonväkteriet) har fått höra åtskilligt om att det kan medföra en kallare period för oss i Nordeuropa (kan ju tyckas synd för oss som gillar det soliga vädret. År 2010 – året med det extrema vädret?).

Men åter till min Facebook-status. Flygtrafiken är ju som sagt inställd och detta har fått följder för alla resenärer som ska ta sig till olika ställen. På Ekonominyheterna sa de till och med att det eventuellt även har följder för vår ekonomi eftersom 10 % av vår import och export sker via flyg. Så alltså, tåg. När man inser hur beroende vi är av flyg och hur SJ har fått jobba som tusan för att utöka sina avgångar och tågplatser, när taxibolagen får långbeställningar mellan städer och när bussarna avgår överfulla med passagerare vill jag ta upp frågan om höghastighetståg. Varför finns det inte fler i Europa? Varför har vi inga i Sverige?

Jag fick en kommentar om att jag minsann ska flyga till Rom snart. På det kan jag bara svara att jag gärna hade tagit tåget om det hade varit enklare. Resan i sig är en weekend-resa för att fira min pappas födelsedag, dessutom pluggar jag heltid så det finns helt enkel inte tid till att ta en långresa med tåg till Italien. Men jag ska i alla fall, trots viss kritik mot effektiviteten, klimatkompensera min resa. Dessutom är tåg på kontinenten inte det bästa ändå. Kolkraft i Tyskland och så vidare gör att elen som tågen drivs med inte är så klimatsmart som man kan tro (även om det är bättre). Tidsmässigt är det heller ingen vinst vilket gör att man måste planera in tågfärden som en del i resan och inte bara ett färdmedel.

Miljöminister Carlgren sa igår att vi behöver satsa på järnväg. Men varför tar det så fruktansvärt lång tid att besluta om Ostlänken? Varför avsätts inte mer pengar så att det går snabbare att bygga fler höghastighetståg? Vi i Sverige ligger fruktansvärt långt efter och ute i Europa ligger vi (bara) långt efter vad gäller exempelvis Japan. I senaste numret av Naturskyddsföreningens Sveriges Natur (#2) säger en forskare att även om det var dyrt att bygga ut järnvägen i USA så kommer det att vara värt det i det långa loppet. Vilket jag tycker att den svenska regeringen bör ta fasta på. Synd att vårbudgeten redan har presenterats…

Maten från Lantmännen kom idag

Som ni kanske minns så vann jag en matkasse från Lantmännen som tack för att jag röstade på Sveriges Bästa Gröna Bloggar 2010 på enlagomdosgrönt.se? Nu vill jag inte låta gnällig men gissa vad jag fick? Müsli, matvete och pumpakärnor… Det var inte ens ekologiska varor, förutom matvetet som var ”klimatkompenserat”. Jag undrar om det var ett så smart pris till en miljömedveten bloggare som nästan uteslutande köper Krav-märkt?

Föresten så är jag inte den enda som klagat på priset, Karins miljöblogg, som vann, skrev också ett inlägg om saken. Men med risk för den gnälliga rösten så hade ju jag gått omkring och väntat mig massor av spännande ekologisk mat, kanske till och med närproducerad på något litet familjeföretag…

Någon som vill ha müsli? Jag äter inte det nämligen :p

Möte med Andreas Carlgren

Jaha, så har man skakat hand med miljöministern Andreas Carlgren då. Han besökte Campus Norrköping, Linköpings universitet idag och talade om ”Efter Köpenhamn – vägar framåt”.

Första intrycket var att de hade valt en alldeles för stor sal sett till antalet intresserade. Men vart efter så fylldes salen på av nyfikna studenter och anställda. Centerstudenter var där innan och passade på att dela ut lite broschyrer, de ska jag läsa vid ett senare tillfälle. Sedan blev miljöminister Andreas Carlgren (c) presenterad av CSPR:s Björn-Ola Linnér (hehe, han kallade honom Anders två gånger…).

Han började att prata om vägval inför framtiden och vad som hände i Köpenhamn. Man kan ju lugnt säga att alla våra förhoppningar gick i stå i och med COP15-förhandlingarna där. Samtidigt som COP15 var ju Sverige ordförandeland i EU och det ställdes höga krav hemifrån på att Reinfeldt och Carlgren skulle åstadkomma något stort. Själv menade Carlgren att så här i efterhand måste man se Köpenhamnsmötet som inte bara ett möte utan som en process också. USA:s president Barack Obama kom ju dit och satte press på att fler världsledare skulle visa sitt engagemang. Andreas Carlgren sa också att EU trots allt nådde framgångar. Vi visade vårt engagemang om 30 % utsläppsminskningar, om alla är med, större konsensus om 2-gradersmålet nåddes och fler enskilda länder gick med på att sänka sina koldioxidutsläpp mer.

Men Carlgren är ju trots allt miljöminister i lilla landet Sverige och då kanske det är naturligt att framhålla hur duktiga vi är och hur långt framme på ”miljöbanan” vi ligger. Flertalet gånger pratade han om hur vi i Sverige ska gå före och visa hur man kan ställa om sin ekonomi till en grön sådan och hur man samtidigt tjänar pengar på det. Ett riktigt skrytexempel var när han citerade Al Gore som tydligen hade sagt, på frågan vilket land som var duktiga på miljö och klimatarbete, något i stil med: ”Sweden is an good example. And they benefit from it!”

Sveriges energisystem är till stor del grundad på kärn- och vattenkraft i nuläget. Detta vill Carlgren att vi utökar med vindkraft och bioenergi. Han sa också att de två största omställningarna vi bör göra i Sverige är just energisektorn och transportsektorn. Sverige ska kunna exportera koldioxidfri energi till andra länder. Dessutom tycker han att tågtrafiken bör utökas och höghastighetståg byggas. Enligt honom är Sverige i sämsta klass vad gäller tåg och tågkvalitet, därav de många förseningarna i vintras. Då kan man ju undra varför alliansen inte har lagt undan mer pengar till tåg och kollektivtrafik istället för att satsa på Förbifart: Stockholm…

I vinter är det dags för nästa klimatmöte, COP16 i Mexico. där såg han den största frågan som den om regnskogsskövling och om anpassning och skydd för u-länder som i framtiden oundvikligen kommer att råka ut för klimatförändringarnas efterföljder.

Ja, vad ska man säga. Det är ju så mycket politiskt snack. Han framhåller ju alla bra delar, vad regeringen är bra på, vad som Sverige är bra på, visst att mötet inte ledde till ett avtal men man måste så positivt på framtiden. Och det är väl så man får tänka, man kan inte gräva ner sig i missnöje med vad politiker åstadkommer utan ta det för vad det är. Rösta på den man tycker gör bäst arbete eller i värsta fall själv ge sig in i politiken för att göra något åt saken. Samtidigt tycker jag att det är intressant att träffa politiker och andra framstående människor inom mitt område och höra vad de säger istället för att läsa om det.

I slutet var det frågestund och när jag frågade vad han skulle göra för miljön och klimatet om han inte blev omvald blev svaret att han hade inte ens tänk tanken vad som skulle kunna hända efteråt. Han var så övertygad om att alliansen vinner valet att han skulle ta ställning till det då. Jag hade gärna hört hans mer personliga funderingar faktiskt. Men han sade sig vara inriktad på Sveriges miljö och internationellt klimatarbete i alla fall.

För att läsa en liten sammanställning jag skrev i lördags om vår miljöminister, kan ni läsa det här. Och för att läsa om när Miljöpartiets språkrör Maria Wetterstrand var på Campus Norrköping kan ni trycka här.

Sist skulle jag vilja göra en liten efterlysning. Jag såg att en kille på vänster sida, uppifrån sett, filmade hela mötet. Jag hörde att han var representant för CUF. Om det är någon som vet vem han är vill jag gärna få kontakt och ta del av filmen för att läggas upp här till exempel!

Fotograf: Sandra Hansen

Återvunnet material

Visste ni föresten att vi i Sverige är bland de bästa i världen vad gäller återvinning? 76,7 % av totalt 1 513 897 ton förpackningar och tidningar återvinns varje år.

Det kan tyckas bra, men är det inte enorma mängder? 1 500 000 ton förpackningar! Det borde kunna minskas och återvinningsprocenten ökas. Ofta är det så mycket onödiga förpackningar, mycket luft förpackas och fraktas. När det kommer till tidningar så borde det ju inte vara så svårt att återvinna mera, tidningspapper är redan så tunt att en eventuell lägre återvunnen kvalitet inte gör skillnad (blir det ens sämre kvalitet? Jag är inte så insatt).