Vanilj eller vanillin, är det frågan?

När jag var och handlade köpte jag kanske min dyraste och möjligen onödigaste eko-produkt hittills, och då har jag ändå köpt en del. I spåren av boken Äkta Vara och Krav-märkningsdebatter så faller jag enklare för närproducerat, e-nummerfritt, ordentliga Krav-märkningar och ursprungs- märkt. Jag har även lärt mig att blunda för vissa priser och se samhällsnyttan istället. Som ni trogna läsare kanske märker är jag mer hållbar utveckling än klimatsmart, fast ändå miljövänlig.

I alla fall, denna gång skulle jag köpa lite produkter att baka med och vaniljsocker stod på listan. Från att ha gått från ICAs vanillinsocker (i brist på andra alternativ och märkningar) till Fairtrade-märkt vaniljsocker och har jag nu till sist köpt Äkta Ekologiskt Vaniljpulver, Krav-märkt och garanterat fri från GMO, färgämnen, socker och kemiska eller syntetiska ämnen.

Skillnaderna på dessa alternativ är ganska enkel, antingen innehåller produkten äkta vaniljpulver och inget annat, eller så innehåller den vaniljarom och rörsocker eller i värsta fall socker, potatisstärkelse och aromämne (vanillin). Vanilj bör alltid komma från riktiga vaniljstänger och bäst sort växer på Madagaskar. Men vanilj är ganska dyrt och därför försöker producenterna komma på nya alternativ och då kallas det vanillin, detta framställs av rötad granved. Skräckexemplet är väl att det kan framställas av gödsel (det forskas på detta i Kina, allt enligt boken Äkta Vara av Mats-Eric Nilsson). Felet med en alltmer mekaniserad tillverkning av vanilj (vanillin) är att smaken förändras och frångår den ”riktiga” vaniljsmaken. Vi människor blir alltmer vana vid en fabricerad vaniljsmak och tycker därefter att vanilj kan smaka lite bittert eller starkt, trots att det är så det ska smaka!

I oktober började jag läsa en mycket inspirerande blogg som heter Miriams Kafferep och ett av de första inläggen jag läste var just om vaniljpulver istället för vaniljsocker. Hon hävdade att det blev så mycket godare och smakade mycket mer. Detta kan jag instämma i och påpeka att om du använder vaniljpulver behövs det knappt hälften av mängden du använder i vanliga fall (det kan försvara det högre priset). Jag tycker också att det är helt okej att mer smak kostar mer, också att mer ”äkta” smak är dyrare just eftersom vanilj är svårodlat och kräver speciella förhållanden.

I min lilla burk som jag har köpt är det enbart bourbon vaniljpulver från växten vanilla planifola, den sort av vaniljorkidé som ger mest smak. Och det är värt varenda krona jag lade på denna pyttelilla burk så jag skulle vilja sudda bort mitt första uttalande om ”möjligen onödigaste eko-produkt hittills”!

 Bilder uppifrån och ner: ICAs vanillinpulver, Dansukkers Fairtrade-märkta Vaniljpulver 
och Krav-märkt Äkta Ekologiskt Vaniljpulver.

Individens skyldighet att rädda klimatet

Jag satt som vanligt och lyssnade på P3 medan jag pluggade. Det var en helt vanlig återvinningsintervju med Liv Strömquist (precis i slutet, ungefär 110 minuter in i programmet) som jag bara hörde med ett halvt öra tills de kom till slutet då Liv svarade på frågan om vad hon anser är det största samhällshotet idag. ”Klimathotet” svarar hon snabbt. Men sen ger hon sig in i en utläggning om att det läggs för stort fokus på individen.

Det fick mig att fundera om det är det och om individfokuset i så fall är av ondo. Jag vet att det finns mängder med ”självhjälpsböcker” om hur man som privatperson kan göra för att leva mer klimatsmart. Jag anser att alla människor som lever på detta jordklot bidrar mer eller mindre till växthuseffekten och påverkar miljön (om det så rör närmiljön eller det globala klimatet) så då är det väl klart att man ska försöka minska sin påverkan.

Men jag förstår även att man som individ, om man nu kanske inte är så intresserad eller anser sig ha tid eller ork, har svårt att se den stora helheten. Därför, tror jag, att man gärna lämpar över ansvaret till exempelvis regeringen/staten för att de trots allt kan påverka mycket mer. Det är också dessa utsläppsminskningar som gör den stora skillnaden. Fast enligt mig så förringar inte det vad jag gör som privatpersoner. Faktum kvarstår, individen är den som står för konsumtion och förbrukning och då kan vi inte fortsätta med vårt vanliga konsumtionssamhälle. Vad tycker ni?

Eko-kött eller vanligt?

Innan jag börjar nedanstående inlägg vill jag poängtera att jag sällan äter kött, utan att för den skull vara vegetarian. Men jag anser ändå att kött är gott och att man kan äta det från gång till annan, dock inte allför ofta.

Jag stod i affären idag och klämde lite på den köttfärs som skulle inhandlas till kvällsmatens tacopaj. Alternativen vara vanlig blandfärs och Krav-märkt nötfärs. För min del så avgjorde inte priset (blandfärs är ju avsevärt billigare), nej jag funderade i stället på vad som var bäst ur miljösynpunkt. Blandfärs är ju vanligen en blandning av 70 % gris och 30 % nöt och ur ren klimatvinkel är ju inte nötkött det bästa.

Men när det gäller att, för mig som privatperson, avgöra om jag ska satsa på det mer klimatsmarta alternativet griskött eller det Krav-märkta, men lite sämre, nötköttet, tycker jag att det genast blir svårt.

Rent spontant skulle jag vilja hävda att Krav-kött alltid är att föredra eftersom Krav har så många fler fördelar än bara klimatpåverkan. Djuren mår bättre, människorna mår bättre och naturen mår bättre. Men så var det det där med nötkött och griskött. Fast det kanske inte spelar någon roll när jag till största delen äter fisk och kyckling med mycket vegetariska tillbehör? Kan man kvitta det mot varandra på så sätt? För man bör ju trots allt räkna hela sin miljöpåverkan utifrån en själv.

Jag skulle gärna ha lite debatt om denna fråga, så diskutera på i kommentarerna tack!

För er som missade…

… så var Al Gore gäst hos Skavlan i helgen. Jag måste dock säga att jag aldrig sett honom så nedstämd, som om Köpenhamnsmötets ”failure” tog alla hans krafter. Angående COP15 så var jag egentligen ganska neutral,  varför förvänta sig något som är dömt att misslyckas? Att samla hela jordklotets alla länder kring samma fråga är inget som är lätt. Däremot är jag definitivt för att exempelvis EU går före på området och ställer upp högre krav.

http://svtplay.se/v/1917300/skavlan/del_6_av_11

Om att försvara diesel som fordonsbränsle

Jag var ute i den underbara solen idag och promenerade med en granne. Vi pratade om lite allt möjligt och plötsligt kom jag på mig själv med att försvara diesel som bränsle för personbilar. När jag väl kom hem igen började jag tänka efter varför. De tre alternativen till bränsle som vi diskuterade var bensin, etanol och diesel. Bensin är ju ganska uteslutet nuförtiden, vi känner alla till växthuseffekten och vi började därmed diskutera den etanol som finns i Sverige. Etanol importeras till stor del från Brasilien och kan knappast kallas miljövänlig/-are, den del som faktiskt produceras i Sverige är så liten att det knappast räcker till för att driva hela Sveriges bilpark.

Min granne sa då ungefär att: ”ja, då var det ju bara diesel kvar och det är ju bättre än de andra alternativen” vilket jag instämde med. Men som sagt, jag började fundera över det här. Diesel är visserligen något bättre än bensin, det är dessutom drygare än bensin och släpper inte ut lika höga halter av växthusgaser. Men man kan knappast kalla det för ett miljövänligt bränsle i dagsläget (det finns visserligen bio-diesel men det var inte det vi diskuterade). Bättre alternativ, när man ändå ska köpa en ny bil, är ju i så fall definitivt biogas eller en el-bil. Så länge man inte ska göra långa fjällresor norrut, eller för den delens skull göra långa resor över huvudtaget så fungerar ju biogas och el alldeles utmärkt att köra omkring med. Visst att man behöver tanka oftare (eller ladda), men befinner man sig ändå i stan nära en tankstation så förlorar man ju inte mycket tid.

Varför höll jag då med om att diesel var det bästa alternativet? Är det för att jag själv råkar köra dieselbil ibland? Svaret är nog det att trots biogasen och elbilens förträfflighet så behövs det fortfarande mer för att det verkligen ska nå ut på den stora marknaden. Volvo och SAAB, bara för att nämna  några exempel, ligger ju för det första ganska långt bakom de stora kinesiska och japanska biljättarna när det gäller alternativa, förnybara bilbränslen. De behövs fortfarande tankas oftare, vi blir (kanske) övertalade till att tro att ”jo, men det stämmer ju. Det är svårt med långresor om man inte har ett vanligt och lättillgängligt bränsle som bensin eller diesel.”

En del av problematiken ligger nog också i att vi människor har blivit alltför bekväma av oss. Man är van vid att ha en bil för alla onödiga och korta resor. Själv ser jag ganska tydligt hur min och mina närmstas livsstil är beroende av bilen på både gott och ont. Och denna vinter, med inställd kollektivtrafik och SJ i obalans, så har man definitiv varit beroende av att ha en bil för att komma någonstans.

Men faktum kvarligger, jag har själv körkort och kör bil då och då, även om jag inte äger någon egen. Jag har svårt att se hur jag skulle kunna ha flyttat tre gånger det senaste året utan att ha en egen bil, det hade blivit hiskeligt dyrt att hyra. Min latinlärare som är trettio-någonting sa att han inte någonsin ens hade övervägt att skaffa körkort för att slippa bli ”frestad” och det ligger det ju någonting i. Sen ska jag inte sticka under stol med att jag gillar att köra bil, långfärder är roliga att köra. Hade jag dessutom haft en bil med körglädje, som denna, kanske det hade blivit mer nöjesåkning. Och ändå kan jag inte låta bli att tänka att vårt bilberoende är en del av problemet, att vi bara försöker dra ut på det genom att uppfinna nya, lite bättre bränslen från gång till annan. Vad tycker ni?

Hyllningsinlägg till Hasseåtage

Jag har enda sen jag var liten parvel tyckt om Hasseåtage. Kanske beror det på att mamma brukade spela Blommig falukorv på LP eller för att pappa brukar citera ur Mosebacke Monarki, vad jag vet är i alla fall att jag älskar deras deltagande i Saltkråkan: Skrållan, Ruskprick och Knorrhane. Att angöra en brygga är, trots sitt morbida slut, också en bra film. Sen har jag ju sett flertalet andra filmer så som Mannen som slutade röka, Jim och piraterna Blom, Äppelkriget med mera, med mera! Och därför:

Titta vad jag hittade på årets bokrea! Åtta av deras revyer på DVD, nu har jag lite att titta på och skratta till :)

Garnpyssel

Det är inte meningen att detta ska bli en pyssel- och stickblogg men jag ska göra ett undantag. Jag tog lite av det restgarn jag har liggande i små bollar och tänkte att jag skulle virka lite (vilket jag bestämt hävdar att jag inte kan sen jag blev tvingad att göra en oformlig vante i högstadiet) så det råkade bli en blomma. Tanken är att den kan användas som brosch på vinterjackan eller för att piffa till en halsduk. Eller så är det bara en fin virkad restgarnsblomma, helt enkelt. Jag blev faktiskt lite sugen på att fortsätta med virkning, det kanske blir en tur till garnaffären på lördag?

 
 

Nya eko-hudvårdsprodukter

Jag har en liten tanke om att jag ska gradvis byta ut alla mina ”skönhetsprodukter” till miljö- och kroppsvänligare alternativ. Så efter en, hudmässigt, torr vinter tog jag slut på min hudkräm och kunde investera i en ny. Valet föll på Apoteket där de har en hudvårdsserie som heter Oliva by CCS, eko. Produkterna i serien är märkta med två olika märkningar för att garantera att den är ekologisk, Ekologiskt certifierade och Lätt nedbrytbart, dessutom är alla produkterna fria från parabener.

Jag har nu prövat ansiktskrämen, ansiktsvatten och hudkrämen och kan säga att de är till största belåtenhet. Jag känner mig mjukare, fräschare och så luktar de gott! En nackdel är tyvärr att de är ganska dyra, men det är väl precis som med ekologisk mat?! Goda vanor kostar lite mer ;)

När det gäller skönhetsprodukter och hudvård så är Ecocert den största certifieringen i Europa. Så vill ni gå över till mer miljövänligt i badrumsskåpet vet ni vad ni ska leta efter!

Och om ni vill veta mer kan jag rekommendera Ekofins blogg. Där hittar jag alltid bra inspiration till ekologiska produkter!