Tankar om Klimatmötet i Köpenhamn, från en som var där

Eftersom jag tyvärr inte befann mig nere i Köpenhamn under klimatmötet så bad jag min kompis Ingrid Nyman att skriva ihop lite om sina tankar efter mötet. Nedan följer hennes redogörelse för mötet, så här i efterhand:

Det var meningen att klimatmötet i Köpenhamn 2009 skulle gå till historien. Det bra, rättvisa och bindande avtal som skulle förhandlas fram skulle hålla temperaturökningen under 2 ͦC genom att kraftigt minska utsläppen av växthusgaser de närmaste åren. Av det stora ögonblicket bidde dock bara en tumme. I efterhand kallas det vaga dokumentet för ett första steg men många anser att även denna benämning är att ta i, detta eftersom det inte finns en tidsram för när ett bindande avtal kan slutas eller ens långsiktiga mål för minskningar av utsläppen.

Det var dock något annat som hände samtidigt med mötet. Utanför murarna till det hårt bevakade centret där förhandlingarna skedde samlades tusentals människor. Redan innan mötet började fanns förhoppningar om att den röda och den gröna rörelsen skulle kunna mötas i Köpenhamn och med förenade krafter försöka nå ut med alternativa budskap. Men få hade nog förutspått den enorma uppslutning som mötet gav upphov till. Arrangörerna till den största demonstrationen beräknade att 100 000 personer deltagit. Trots polisens ingripande, mot till största delen fredliga demonstranter, sågs detta som en succé som sedan bar rörelsen genom resten av mötet. Budskapen från de olika blocken skiftade. Kommunister och vänsterrörelsers viftade med röda flaggor och krävde solidaritet och avskaffande av det kapitalistiska systemet. Den gröna organisationen Via Campesina krävde rättvisa för småbönderna i syd och ett hållbart jordbruk. Friends of the Earth (svensk hemsida) och Greenpeace krävde riktiga lösningar på klimatkrisen och WWF delade ut hundratals plakat med texter som ”there is no planet B” och ”Bla, bla, bla … act now!”. Dessutom fanns en stor variation av hemgjorda plakat och banderoller i alla färger och former.
De övergripande budskapen från alla block var dock två. Dessa två följde också rörelsen genom de dagliga demonstrationer som hölls ända till mötets slut och återkom i de vanligaste slagorden. Det första handlade om klimaträttvisa. Det tar fasta på det faktum att de som drabbas hårdast av klimatförändringarna inte är de som har skapat problemet. Man vill lyfta fram det faktum att I-länderna har ett historiskt ansvar för klimatproblemet och att det  därför är rimligt att de både betalar för de utsläppsminskningar som fattigare länder måste göra och för de anpassningar till nya väderförhållanden som de tvingas till.
Det andra budskapet handlade om att det behövs en systemförändring. I en värld med begränsade resurser är det omöjligt att ha evig tillväxt. Man ville att tillväxtparadigmet skulle slopas, att konsumtionshysterin i västvärlden skulle överges och att resurserna skulle fördelas mer rättvist.
Senare under mötets gång genomfördes mer radikala aktioner. Bland annat gjordes försök att blockera en hamn för att uppmärksamma problemen med ett produktionssystem som bygger på långa transporter, en demonstration mot försvarsdepertementet för att protestera mot kriminaliseringen av klimatflyktingar och en aktion direkt mot Bella Center för att uppmärksamma de falska lösningar som diskuteras och den ojämna maktbalansen i förhandlingarna. Den sista aktionen var den stora höjdpunkten och syftade även till att kräva klimaträttvisa och att visa vårt stöd för de små ö-nationer och sydländer som fortfarande kämpade för ett tillräckligt ambitiöst avtal. Ingen av dessa aktioner var spontana eller hade som mål att skapa våldsamheter. Tvärt om var allt noga planerat långt i förväg och syftade till att föra fram olika budskap av stor vikt för förhandlingarna. 
Kanske har klimatmötet i Köpenhamn fortfarande en möjlighet att gå till historien. Inte på grund av det viktiga avtal som förhandlades fram men på grund av den rörelse som fick sitt avstamp där. Att klimatförhandlingarna inte ledde till ett bindande avtal märks tydligt men de orättvisor och kryphål som finns med i förhandlingarna märks mindre. Det är därför miljörörelsen är viktig, för att stödja och uppmärksamma de hårdast drabbade och det klimat som inte kan tala för sig självt. 

Det går att läsa mer om aktionerna här: http://www.climate-justice-action.org/mobilization/action-calendar/

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s